Clap hands

Nu ska jag försöka blåga blågen. Jag försöker intala mig själv att jag genom att blåga i blågen kan komma igång med mitt skrivande igen. På gymnasiet skrev jag tamejfan varje dag. Ja alltså hemma, bara mina egna tankar. Utöver skolskrivandet. Jag saknar det, jag känner att det sitter en propp i skrivhålet nu och att jag sprängs snart! POFF! Jag ser det som att jag kommer begravas i alla ord som flödar ut och så kommer de regna över mig och jag kommer sitta där och titta på alla ord som regnar över mig. Har alla dessa ord varit i mitt huvud? kommer jag tänka.

Är lite sugen på att gå en skrivarkurs på kvällstid. Har kollat runt lite på nätet, och folkuniversitetet verkar vara ett alternativ. Men dra på trissor - det kostar 3600 kr att gå tio gånger hos dem! Aldrig i livet tänkte jag.

This must be the place

Jag känner mig tillfreds. Om jag skulle gräva skulle det såklart finnas en del saker jag skulle vilja ändra på, men den här sommaren har fanimej vägt vågskålen som heter bra vs dåligt avsevärt mer åt bra-hållet vilket är helt fantastiskt. Jag känner mig omtyckt, jag har roligt mest hela tiden och jag känner att jag utvecklas tamejfan varje dag. Jag är så himla stolt att jag tog det där jobbet som jag hade så mycket ångest över från början men som känns okej nu. Även om det inte är riktigt vad jag tänkt mig så funkar det ändå, och jag lär mig mycket av det. Både om mig själv och andra människor. Jag är väldigt nära en annan människa genom att vara dennes personliga assistent, vilket jag tycker är ganska läskigt. Jag har nog aldrig varit så nära en annan människa tidigare, om än inte just på det sättet. Tvätta en annan människa. Borsta någon annan människas tänder. Vara någon annan människas händer och fötter. Det är ganska stort. Det är ganska svårt. Något som jag verkligen känner att jag har förbättrat är min förmåga att vara lyhörd och lyssna på vad som sägs till mig. Jag vet inte om det har med mitt jobb att göra, men jag känner att jag har blivit lite mer harmonisk och inte bryr mig lika mycket om vissa saker som tidigare tagit upp alldeles för mycket av min energi. Jag ser allt oftare situationer och händelser som genomförbara istället för att bara tänka att det är omöjligt eller "inget för mig". Dock måste jag erkänna att jag fortfarande har svårt att förstå grejen att jag faktiskt jobbar med det jag gör just nu. Vårdjobb har liksom aldrig riktigt funnits på kartan för mig.
Jag vill skriva mer men det känns som jag har skrivkramp hela tiden. Jag tror att jag låser mig själv i tankar som säger att jag inte har något att skriva, eller att jag inte skriver tillräckligt bra. Men min dröm finns där jämt och ständigt - att skriva en bok. När folk frågar vad jag vill skriva om så svarar jag allt som oftast "mitt liv". Och det kommer nog bli så. Jag tror inte att jag någonsin skulle kunna skriva en fiktiv berättelse, utan någon slags verklighetsförankring. Allt jag skriver kan härledas till mitt liv, även om det inte behöver betyda att jag vill hänga ut någon.

with a guitar in your hand

Tycker att det är härligt med sol. Jag blir glad av sol. Det gör inte så mycket att jag svettas mycket, jag ser tvärtom det som ett bra tecken. Ett tecken på att kroppen lever och reagerar på det fina vädret, eller nåt.

Har återupptagit informerandet på rfsu vilket känns kul. Blev peppad efter att ha jobbat lite de senaste dagarna och känt att det faktiskt är jäkligt kul, inspirerande och intressant. Pratade med en kollega om arbetsuppgifter inför Pride och det verkar finnas en hel del kul grejer att göra! Det ser jag fram emot!

Lyssnar på Lucinda Williams vilket verkligen inte var igår. Jag kastas med ens tillbaka till Uppsala, cykelturer, känslor, gymnasiet.

Världens vackraste text.

Stänger min dörr nu

ni får inte komma in

ni har gjort det så svårt

att bli sann

ni ser, jag

stänger min dörr nu

kanske kommer ni förstå

vad ni har gjort med mig

om jag försöker nu

kan jag inte stanna

och om ni inte ger mig frid

försvinner jag

försvinner jag

så, jag

stänger min dörr nu

jag kräver lite mer

jag ber om en ro

som är min

jag vet

allt blir bra

jag finns kvar

jag vill se

mig själv

och vet

allt blir bra

allt blir bra

allt blir bra

Hula

Ingen bra dag idag. Blä.

Ska försöka vända det.

Klonk

Tycker egentligen att alkohol är ganska överskattat. Det skapar mest en massa problem på allehanda vis och folk beter sig som idioter. Men samtidigt är öl jäkligt gott. Om öl inte hade varit så gott hade jag varit nykterist för längesen, vilket jag också varit i perioder (under vilka jag har varit mycket nöjd med att vakna upp utvilad, pigg och med gott samvete). Vad vill jag egentligen säga med detta? Vet inte riktigt själv. Tycker hur som helst att man bör fundera över varför man dricker, och för vems skull - speciellt med tanke på hur ens omgivning reagerar om man någon gång avstår (det blir ramaskri).

Så. Har spenderat en mycket trevlig kväll i fina gamla Hägersten i fina (men inte lika gamla) vänners lag. Ser fram emot morgondagen då träning och museumbesök är inplanerat.

Känner förresten att det behövs ett agerande från min sida, för snart måste det fan hända nåt!

better days

Har hittat Blaze på Spotify, är så glad över det! Det är ett band som med ens - om än bara mentalt - kastar mig med raketfart tillbaka till Uppsala-tiden då lördagskvällar spenderades på Kalmar nation för att dansa på Calles klubb. Fantastiskt.

Är fortfarande förkyld. Är inte supernöjd över det.